• Östrogen, progesteron och ämnesomsättning, sköldkörtel och ämnesomsättning
    Hormoner,  Inflammation,  Kost,  Mage,  Sköldkörtel

    Tarmbiotan påverkar sköldkörteln

    Tarmbiotan är ett populärt ämne numera, och med all rätt! De hjälper oss att träna och reglera immunförsvaret, reglerar vikt och ämnesomsättning och skickar signalsubstanser och hormoner så att vi känner oss mätta, nöjda och lyckliga. Men de kan också ställa till med en del besvär! På ytan på många bakterier så finns det lipopolysackarider, LPS vilket i normala koncentrationer har en viktig roll i att träna vårt immunförsvar i tarmen. Problem uppstår dock när det bildas alldeles för mycket LPS, eftersom det då kan komma ut i blodomloppet, och trigga en immunrespons var som helst i kroppen. Idag ska det handla om hur tarmbiotan påverkar sköldkörteln via LPS. Men först lite om blodförgiftning!

     

    Blodförgiftning av LPS

    Det är inte bara bakterier i tarmen som utsöndrar LPS, utan även bakterier från en infektion gör det. När en bakterie dör så utsöndras stora mängder LPS, och det kan orsaka värre sjukdomssymptom än själva bakterien i sig! Man kan ju som bekant få blodförgiftning av ett sår eller en infektion, och det orsakas faktiskt av just LPS och andra typer av toxiner från bakterier.

    Stora mängder LPS bildas när kosten består av en stor del kolhydrater, och det är särskilt fruktos som bidrar till den rejäla ökningen. Fruktos finns i vanligt socker, men också i läsk, bakverk, köpkakor, lösgodis, glass, bröd osv. Faktiskt så ökar inflammationsmarkörerna markant i levern, varför forskarna tror att stora mängder fruktos har leverskadande effekter. Om vi ska knyta tillbaka till vad jag skrev om ovan, så orsakar alltså socker att mer LPS frisätts i tarmen och kommer ut i blodomloppet. Det betyder  alltså att socker orsakar en mild form av blodförgiftning!

     

    Man bör dock komma ihåg att bara för att något innehåller fruktos, så måste det inte orsaka en ökad frisättning av LPS. Det är en enorm skillnad på ämnen som finns i hel mat, och ämnen som är extraherade ur mat. Bär, frukt osv är därför ingenting att oroa sig för, medan man istället bör undvika processade livsmedel. I vanlig ordning!

     

    Sköldkörteln

    Så hur i allsin dar kan det här påverka sköldkörteln då? Det ska jag berätta.

    Hypofysen i hjärnan skickar ut hormonet TSH för att säga till vår lilla fjärilsformade sköldkörtel på halsen att tillverka hormonet T4. TSH är alltså en gaspedal för att öka ämnesomsättningen. T4 måste därefter omvandlas till T3, som är den aktiva varianten, och den som fäster in till receptorer runt om i kroppen för att elda på energiförbränningen. När det finns rikligt av T4 och T3 i blodet, så signalerar de tillbaka till hypofysen om att jobb pågår, varpå TSH-produktionen dras ner. Det är alltså ett självreglerande system.

    Så långt ser allt bra ut.

    …men nu kommer LPS in i bilden!

    Omvandlingen av T4 till T3 går inte av sig själv, utan sker med hjälp av ett enzym (iodothyronine deiodinase) frisätter en jodatom, och tadaaa så blir det T3. LPS hindrar dock aktiviteten av det här enzymet. Det betyder att en massa inaktivt T4 glider runt i blodomloppet utan att kunna göra något. Det var LPS första inblandning.

    Det räcker ju inte med att ha aktivt T3 i blodomloppet, de måste ju kunna fästa in till celler för att kunna trigga en reaktion. För det krävs receptorer! LPS har visat sig nedreglera antalet receptorer på celler, och särskilt i levern. Det betyder helt enkelt att kroppen får en sämre förmåga att reagera på ämnesomsättningssignaler.

    Man kan alltså ha en fantastisk panel av sköldkörtelhormoner, men det säger ingenting om vad som händer i cellen.

    Är vi klara?

    Nej!

    20% av omvandlingen av T4 till T3 sker faktiskt av våra tarmbakterier i just tarmen! Det gäller att ha rätt tarmbakterier.

    Dessutom så påverkar även gallan sköldkörteln. Det är ju lite otippat faktiskt. När man äter fett i kosten så utsöndras galla för att bryta ner fettet i tunntarmen. När det sedan når tjocktarmen så omvandlar tarmbakterierna gallan till en annan produkt, som i sin tur ökar aktiviten av det där enzymet iodothyronine deiodinase som ombildar T4 till T3.

     

    Kroppen är verkligen ett fantastiskt system!

     

    Undra om Hippocrates visste hur rätt han hade när han sa att all sjukdom börjar i magen. Eller kanske är det mer tragiskt att det tog alla oss andra 2400 år att förstå att han faktiskt hade rätt.

     

    /M

  • Kost,  Mage

    Glycin för att stödja avgiftning i levern

    Egentligen är jag lite tveksam till ordet avgiftning, då levern är fullt kapabel till att ta hand om gifter helt utan vår inblandning, och att ta specifika tillskott väger inte upp för den skräpmat man stoppar i sig i övrigt. Vad som underlättar leverns arbete är istället att äta en allmänt “bra kost” som är rik på bra fetter som smör och omega 3 till exempel, fibrer och protein. Men vad som är särskilt viktigt är kanske att undvika toxiner i maten, socker och dåliga fetter som margarin, rapsolja, solrosolja, upphettad olivolja och andra konstiga vegetabiliska skräpoljor. Därtill är det nödvändigt med gott om mineraler, vitaminer och aminosyror av hög kvalitet. När man väl gjort det så kan man börja kika på tillskott, eller fundera på vilken mat som stödjer den här avgiftningsprocessen lite extra. Jag vet dock inte om det faktiskt har effekt, eller om det bara mentalt känns bättre. Hur som helst, nu kikar vi på hur det fungerar! Hur använder man glycin för att stödja avgiftning i levern.

    Över till glycinet roll i levern! De flesta gifter hanteras av kroppen i två steg, eller två faser som man säger. I fas ett gör levern om giftet till en annan produkt, som faktiskt brukar vara mer farlig än vad det var från början. Det har förstås ett syfte, och det är att kroppen i fas två ska kunna binda det nya ämnet till ett transportmedel. Transportmedlet för sedan ut det ur kroppen via urin, svett, avföring eller skickar ut det i håret där det inte gör skada. Att binda ett ämne på det här viset kallas för konjugering, och när det händer så inaktivares det skadliga ämnet. Här kan det dock slå fel. Antingen så är fas två väldigt långsam, dvs transportämnen och enzymer tillverkas alltför långsamt (man kan testa detta med hjälp av DNA-prov), vilket innebär att det reaktiva mellanämnet hinner göra skada på celler innan det oskadliggörs och transporteras ut. Eller så har man brist på byggstenar för att kunna tillverka transportämnen. Det händer när man äter mycket skräpmat, socker, dricker mycket alkohol osv.

    På tal om alkohol så avslöjar faktiskt baksmällan hur bra du är på att ta hand om det, och därmed också hur mycket du tål! Blir du ofta bakfull? Då bör du dra ner på alkoholen. Det betyder nämligen att mellanprodukten, som orsakar baksmälla, får härja runt i kroppen en längre tid innan det förs ut.

    I steg två så behövs det två saker; transportämnen och enzymer som möjliggör att gifterna sammanfogas med transportämnen. Glutation är ett av kroppens kraftigaste antioxidanter, och används för att föra ut gifter. Så hur kommer glycin in i bilden då? Jo, glycin behövs för att tillverka glutation, tillsammans med glutamin och cystein. Men glycin kan också direkt binda till farliga ämnen och transportera ut dem. Varför tillverkas glutation när andra ämnen kan göra samma jobb? Glutation är som jag skrev kroppens kraftigaste antioxidant, vilket innebär att det kan återanvändas betydligt fler gånger och därmed ta hand om större kvantiteter. Det är effektivitet!

    I övrigt så behövs även C-vitamin, zink, vitamin D, vitamin E, magnesium och selen för att fas två ska fungera optimalt vad gäller konjugering. Vitamin B12 och folat (B9) är också oerhört viktiga i den här processen, varför brist på det leder till en försämrad avgiftningsprocess. Det är också därför de med MTHFR-generna verkligen behöver vara extra noga med sina gröna bladgrönsaker, så att de får i sig gott om folat. Se ett tidigare inlägg HÄR om varför man ska ta folat och ALDRIG (!!) folsyra!

    Nu har jag inte ens gått in på glycins roll i produktionen av galla… Men väldigt kort så ingår glycin även som byggsten i galla, och galla är också viktigt för vår avgiftningsprocess. Mer om det någon annan gång!

    Summa summarum?

    Glycin sänker kortisol, bidrar till att få ut gifter ur kroppen, gör att vi får fin hud och stark stödjevävnad, fungerar som en hämmande signalsubstans, och till att förbättra funktionen hos nervceller. Glycin är rätt bra alltså skulle jag nog vilja påstå!

    Ja mina vänner, vilken makalöst härlig, underbar och komplicerad kropp vi lever i!

    /M

  • mera gurkmeja
    Autoimmunitet,  Inflammation,  Mage

    Mera gurkmeja!

    Nu blev jag ju supersugen på att skriva om gurkmejans förträffligheter, eller rättare sagt kurkumin, som är den aktiva substansen. Jag vill ha mera gurkmeja!

     

    Kurkumin är en polyfenol, vilket är en kemisk ämnesklass som återfinns i växter. Namnet kommer sig från att de innehåller fenolgrupper och det finns olika sorter där ni säkerligen känner igen tanniner (i vin och kaffe till exempel), flavonoider (kakao, blåbär, lök, te och äggula till exempel) och fenylpropanoider. Det är ingenting som man behöver kunna, utan poängen är att det är ett mycket potent ämne som också räknas som antioxidant.

     

    Kroppen fungerar lite som ett pussel, där om man tar immunförsvaret som exempel, vissa antikroppar passar perfekt för att pussla ihop sig med ett förkylningsvirus av en viss sort. Andra passar istället för något helt annat virus, bakterie eller vad för hot det nu är. När antikropparna “dockar” ihop med valt virus så oskadliggör de viruset. Ju mer man utsätts för, ju bredare sortiment av specialanpassade pusselbitar (antikroppar) får man. Det här pusselsystemet gäller inte bara immunförsvaret utan även enzymer, inflammatoriska cytokiner, tillväxtfaktorer etc. Kurkumin är en multifunktionell pusselbit kan man säga, och passar till flera sorters celler vilket är anledningen till att den är så mångsidig.

     

    Kurkumin har potentialen att:

    • Hämma amyloider som är en grupp proteiner som ligger bakom “amyloida plack” som är en av orsakerna till Alzheimers.
    • Hämma enzymet lipooxygenas som ovandlar arakidonsyra (omega 6) till leukotriener vilka i sin tur ökar genomsläppligheten i blodkärlen.
    • Gå in och slå av och på gener som bidrar till inflammation och tumörbildning. Men den kan också aktivera celldöd hos tumörceller via TNF-α.
    • Nedreglera både MAPK och COX-2 som är spelare bakom inflammation.
    • Förbättra kolesterolprofilen, med mer av HDL och mindre av LDL.

     

    Så vad kan man använda det här till i praktiken? Kurkumin har visat effekt vid IBS (Irritable Bowl Syndrom), reumatiska sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och i vissa fall cancer. I Indien används våtomslag med gurkmeja mot allt från insektsbett, hudsår, akne till brännskador.

     

    Jag kan ju också nämna att det kan vara svårt att få i sig tillräckliga mängder med gurkmeja för att få tydliga effekter. Detta beror dels på att gurkmeja bara innehåller 3-5% kurkumin, men också för att biotillgängligheten är så låg. Som jag skrev i förra inlägget så ökar piperin i svartpeppar upptaget av kurkumin i gurkmeja, och inte så lite heller, utan med hela 2000%! Även fett behövs då det är lösligt i fett (och alkohol). Koppar verkar också hindra aktiviteten hos kurkumin. Då det inte finns några negativa bieffekter av stora intag, så tänker jag att en shot lite då och då är en (liten men bra och enkel!) försäkring för min framtida hälsa.

    /M

     

  • Bli nöjd och mätt, Mättnad - hur funkar det?
    Hormoner,  Kost,  Mage

    Mättnad – hur funkar det?

    Det här har jag funderat otroligt mycket på. Människor blir mätta på väldigt många sätt. Somliga kan inte få ner en enda pinjenöt till när mättnaden slagit in, medan andra kan äta en hel kladdkakebit till. Utan problem. Kanske två! Vad i alsin dag beror detta på? “Ät tills du är mätt” säger ju folk så löser sig allt. Framför allt viktproblem. Men det funkar ju liksom inte för alla, då alla människor inte upplever mättnad och tillfredsställelse. Men kanske viktigast av allt; vikt är inte en ren fråga om disciplin! En person som är hungrig mest hela tiden trots övervikt, och aldrig riktigt känner tillfredsställelse efter måltid har väldigt svårt för att inte äta. Men hur är det egentligen då med mättnad – hur funkar det?

     

    Nedan kommer vetenskap blandat med spekulation från min sida. Vi känner till flera hormoner som är iblandade i mättnad, hunger och belåtenhet. Men vi vet inte tillräckligt om hur detta kan “manipuleras” för att undvika övervikt till exempel.

     

    Så om vi börjar med en redan överviktig person; fettväven producerar hormoner leptin som står för långsiktig mättnad. En normalviktig person är väldigt känslig för leptin, så om en sådan person går upp i vikt, så äter han eller hon automatiskt mindre eftersom fettvävnaden signalerar att det finns gott om energi. Fettvävnaden på en överviktig person signalerar också att det finns gott om energi, dvs en överviktig person har mängder med leptin i blodet. Problemet är bara att receptorerna är lite “trasiga” då de utsatts för för höga nivåer, under en för lång tid. Det är samma problem som händer när insulin är högt för ofta, under för lång tid. Man blir helt enkelt insulinresistent. Precis som man kan bli leptinresistent. Leptin är alltså en bidragande orsak till den långsiktiga mättnaden. När man är leptinresistent, så tar det väldigt lång tid att återställa känsligheten igen.

     

    Men hur är det med tillfredställelse efter måltid, dvs mättnad och hunger?

     

    Ett av våra hungerhormon heter Ghrelin, och det bildas i magsäcken. När magsäcken är tom, utsöndras ghrelin och signalerar att det är dags att fylla på. När man har ätit sjunker det kraftigt för att lämna plats åt sluta-äta-jag-är-mätt-hormoner som CCK exempelvis. Man har sett att normalviktiga personer, som säger sig uppleva tillfredsställelse och mättnad efter en måltid har höga nivåer av Ghrelin innan måltid, och väldigt låga efter måltid. Överviktiga personer har däremot medelhöga nivåer både innan och efter måltid. Här tror man att skillnaden i nivåer kan sätta igång signaler om att man är tillfredsställd, vilket överviktiga ofta inte har. Detta gäller förstås inte alla överviktiga, men många. Om man vill öka sin Ghrelinutsöndring och därmed skapa större skillnader, så är det viktigt att inte småäta mellan måltider.

     

    En tredje faktor till varför överviktiga kanske inte upplever mättnad på samma sätt som normalviktiga är våra tarmbakterier. Tarmbiotan hos en överviktig och en normalviktig person är väldigt olika, och det finns ju väldigt många spännande studier i det här ämnet. Till exempel så har man transplanterat tarmbakterier från en överviktig (mus) till en normalviktig, som sedan gått upp i vikt. Man har även överfört tarmbakterier från en diabetikermus till en frisk en som sedan blivit diabetiker. Oerhört spännande. Men jag tänkte snarare prata om produktionen av fettsyror och deras påverkan på ett hormon som heter PYY. När vi äter lösliga fibrer, till exempel grönsaker, psylliumfrön eller havregryn så går de intakta ner till tjocktarmen där de blir till mat åt våra tarmbakterier. Utav fibrerna så tillverkar dem kortkedjiga fettsyror som våra tarmcellväggar vill ha för att bli starka och friska. En fin symbios. Men förutom detta, så triggar även dessa fettsyror ett hormon som heter PYY. PYY har med långsiktig mättnad att göra, och vid en riklig utsöndring av det, så äter man automatiskt mindre vid sin nästa måltid. (Det utsöndras även efter en väldigt kaloririk måltid). Sallad till maten förlänger alltså mättnaden på fler sätt än att öka tiden för bearbetning i magen. Min teori är att överviktiga inte har tillräckligt med de här goda tarmbakterierna för att tillverka den mängd fettsyror som behövs. Vilket i så fall också förklarar till varför överviktigas tarmväggar ofta är mer genomsläppliga än normalviktigas. Ofta, men inte alltid.

     

    Förutom ett par till hormoner som är involverade i hunger-mättnad som jag inte nämnt i dagen inlägg, så finns det också en till faktor. Förstås. Nämligen känslor! Överviktiga äter oftare på grund av känslor istället för hunger än normalviktiga. Man firar och belönar, sörjer och tröstar eller är bara rent uttråkad och söker stimulans. Det finns alltid ett tillfälle att äta. Vilken ond cirkel man kan trilla in i alltså! Personligen kan jag säga att jag har en historia av att inte ha känt mättnad, och nu såhär många år senare förstår jag varför. Jag vägde alldeles för mycket, och åt väldigt mycket av fel typ av mat. Hur jag gick tillväga för att återställa balansen kommer i nästa inlägg! Även om jag gjorde det helt omedvetet, och med en benhård “disciplin”. Alltså på helt fel sätt. Men det finns ju tydligen många vägar som leder till Rom. Säger dem! Hur som helst så vet jag i alla fall en till. Och den är lite rakare, och mycket bekvämare än den jag tog 🙂

    /M