Ska man mäta allt? Tankar om oura

Det är en fin och bra tanke att vi bör lyssna mer på våra egna kroppar. Att du ska känna efter hur det känns för just dig snarare än att lyssna på andra, följa trender eller bara köra över dig själv. Det i sin tur skulle i den bästa av världar göra att vi guidar oss själva i vad vi mår bra av och inte, oavsett om det handlar om maten vi äter, vad vi behöver för god sömn och hur mycket vi ska röra oss.

Det låter som sagt fint att ”lyssna inåt” men vad innebär det? Jag ser ett par problem. Det första är att många människor, åtminstone bland mina kunder lätt separerar sig från sina kroppar. Det är på något sätt ”jag och kroppen”. Som att huvudet är en del och kroppen någonting annat. Man pratar i termer om ”jag och kroppen”. 

Sen har vi också referensramarna – vad jämför vi med? Hur känns negativ stress till exempel i jämförelse med för lite återhämtning. Visst kan det vara enkelt att titta i backspegeln och se sina tuffa perioder men när man är mitt uppe i det? Njae, inte lika lätt. 

 

Om vi ska börja känna in så är ju såklart viktigt att få någon form av hage att hålla sig inom – vart börjar du? Hur känns det när din kropp mår bra och hur känns det när du inte gör det? Fler och fler blir utbrända idag och det betyder också att man har gått över sin egen gräns. Oavsett om det handlar om att man inte ser en meningsfullhet i det man gör, att man upplever att man bara ger och ger utan att få något tillbaka eller om man går över sin egen gräns i ”kapacitet”. Man vet inte vart ens hage börjar och slutar, man kanske inte ens springer i sin egen hage utan snurrar runt i någon helt annans.  Kan man då arbeta förebyggande? 

Att mäta är alltså inte alltid dåligt, tvärtom så kan det ge oss nya perspektiv. Det betyder inte att vi inte ska känna in i våra egna kroppar utan det är ett komplement till det. Det är ett sätt att hjälpa kroppen hitta nya "normallägen".

När jag skriver det här inser jag att det nästan låter som att det ska bli ett reklaminlägg. Det är det inte. Jag har inget samarbete med oura. Däremot har jag en själv sedan ganska nyligen och många av mina klienter har en. När de har det får jag ganska mycket information om hur deras situation är med avseende på ett par delar. 

 Det jag tycker kanske är mest intressant är detta:  

  • HRV, hear rate variability – Under hur mycket negativ stress befinner du dig? Den kanske mest intressanta faktorn som den ger. 
  • Sömn – Hur bra sover du?
  • Den följer din cykel genom temperatur

Den har fler funktioner men ovan är vad jag tycker är mest intressant att kika på när det kommer till mina klienter. Det är inte sällan kvinnor 30-35 årsåldern som inte alls upplever att de ite är stressade men sen har de ett HRV på runt 30. Detta betyder att de befinner sig under en ganska hög stress och inte återhämtar sig särskilt bra. Ett svar jag ofta får då är ”men såhär har jag det alltid”  och det är lite detta jag menar, vad är vår referens.  Vilken hage springer vi i? 

Så vad innebär  HRV? Det står för heart rate variability och är något som mäter vårt autonoma nervsystem, dvs om vi befinner oss i det populära ”fight or flight” eller ”rest and digest”.  Vill ni läsa mer mer om HRV kan ni göra det HÄR.

Hur påverkar kost, rörelse, kaffe och alkohol? 

Med hjälp av mätningar i oura kan vi också se hur sena måltider, vissa livsmedel, alkohol, kaffe eller hur både överdriven träning eller för lite träning kan påverka oss. Positivt som negativt. Data ljuger inte. Däremot så är vi människor duktiga på att anpassa oss till normallägen så vår personliga uppfattning kan ”ljuga” – vi är duktiga på att överleva! Det gör att vi kanske inte tänker på hur vårt ”normalläge” borde vara. Finns det något vi kan behöva jobba på? Ibland kan det behövas lite svart på vitt för att navigera . Fungerar det verkligen att vara prestationsdrottning på jobbet, träna högintensivt 4-5 pass i veckan och dricka alkohol och kaffe på det? Fungerar det  att ta hand om småbarn som inte sover om nätterna, arbeta heltid och skippa att ta tid för sig själv? Vad händer om man inte trivs i sin situation oavsett om det handlar om att man gör för mycket eller kanske snarare tvärtom, man känner sig understimulerad. Detta är i min uppfattning en av de mer vanliga orsakerna till utbrändhet, man gör för lite av det man själv mår bra av och tycker om.

 

Jag tror att det kan vara bra att trycka på ”starta om” emellanåt, att sudda ut det man tror var spelplan och göra en ny. Stress, i dess negativa form är den kanske största faktorn till sjukdom idag. 

Att mäta är alltså inte alltid dåligt, tvärtom så kan det ge oss nya perspektiv. Det betyder inte att vi inte ska känna in i våra egna kroppar utan det är ett komplement till det. Det är ett sätt att hjälpa kroppen hitta nya ”normallägen”.  Men om man har en tendens till att slå ner på sig själv och känna det hopplöst (snarare än förbättringsområden) så kanske man  bör låta bli att investera i en. I annat fall så tycker jag att det är en bra investering. Inga mätverktyg kan ersätta något, men det kan komplettera om vi använder dem på rätt sätt. 

/M

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.