Är det ohälsosamt att ha lite hull?

Fick en så himla bra fråga från en följare på instagram som gällde om hur man vet att man är frisk trots lite hull. Med tanke på allt som florerar idag och synen på vad hälsosamt är och inte är så ville jag gärna ge ett ordentligt svar. Historien har verkligen tagit oss kvinnor genom en bergochdalbana och bara 1900-talet har bjudit på både Marily Monroe, twiggy och crossfit-kroppar. Men vad är då hälsosamt?

Att ha lite extra hull som kvinna är absolut inte ohälsosamt – tvärtom! Att ha hormonell hälsa är däremot att vara hälsosam, det är ett kvitto kan man säga och det här ligger inte i att vara för tjock eller för smal, åtminstone inte bara. Vissa kvinnor är smala naturligt och har perfekta cykler, andra behöver mer hull för att ha det. Ytterligare andra är överviktiga men har ”ändå” problem. Inget är fel och i mitt arbete struntar jag i vad en kvinna väger. Vad jag bryr mig om är hur kvinnan förhåller sig till mat, till sig själv, träning, prestation men också hur kroppen har ”betett” sig på sistone – har man tappat vikt, gått upp i vikt osv. Det handlar om hur din kropp mår och hur trygg den är. Trygghet har inte bara med fettprocent att göra utan även tankar, känslor , galen träning, minimalt med mat, för mycket socker eller för lite näring och andra typer av stress. Det är alla olika former av det.

Men återigen – är det hälsosamt med väldigt hög fettprocent? Ja! Men… det beror också på. Vad som menas med ”hög fettprocent” idag kan vara helt normalt – dvs runt 20% för kvinnor. Vissa kvinnor är naturligt smala med låg fettprocent men de flesta är inte det – vi behöver lite ”hull” för att vara fertila (fertil=hälsa).

Om din kropp inte svarar dig, om du kan dra ner på maten och träna mer men den vägrar släppa envisa depåer så har du en kropp som är i stor obalans. Våra kroppar är inga förbränningsmaskiner och mat är långt ifrån bara ett bränsle. Hur kroppen ser ut är ett resultat av vad som sker hormonellt. Vad skickar vi för signaler? Vad får kroppen för information? Jag säger inte att kalorier absolut inte betyder något, vad jag säger är att det inte är det enda som betyder något.

Så tänk om du skulle vända på det och titta på att platsen du befinner dig på idag kanske bara är din kropps sätt att försöka få dig att överleva? Att ge sig ut och springa på tom mage, dra ned på kalorier osv kommer bara att orsaka mer problem i längden. Det kommer att minska trygghet och resurser.

Det är nämligen ingen slump att människor helt plötsligt börjar tappa vikt när de har semester eller ”inte orkar bry sig längre”. Kroppen kan börja prestera när man lägger ner piskan.

Att lägga på sig i vikt är också ett sparande, en sorts säkerhet att det finns lite extra depåer för att säkra överlevnad liksom att klara en eventuell graviditet. Var den här gränsen går, hur mycket just din kropp vill ha och behöver för att känna sig trygg beror på många saker: genetik, historia, stress… för att nämna några. Hur har du hanterat tidigare ”lågkonjukturer”? Har den varit med om perioder där flödet av inkomster har ekat tomt och blivit orolig, eller har den blivit trygg med ett ständigt flöde oavsett omständigheter? Att det alltid ordnar sig, eller att det tvärtom är oerhört instabilt och osäkert i huruvida saker löser sig.

Hur mycket behöver du kämpa för att kroppen ska svara på träning och kost? Ju mer du behöver kämpa, desto mer otrygg kan man enkelt förklara att den är. Kanske är det tankar och känslor, kanske är det att du äter saker du inte tål, kanske är det att du sover dåligt… orsakerna är många och alla de här faktorerna är synonymer med stress. Generellt behandlar vi inte våra kroppar på ett bra sätt, vi piskar dem och när de försöker skydda oss så piskar vi dem ännu mer. Så tänk om du skulle vända på det och titta på att platsen du befinner dig på idag kanske bara är din kropps sätt att försöka få dig att överleva?

Det är därför saker som humörsvängningar, irritation, gråtmildhet, nedstämdhet håglöshet, svullna bröst och andra former av PMS liksom smärtsamma menstruationer, uteblivna menstruationer, PCOS osv inte fixas av varken medicin eller kosttillskott. De är beroende av grundstatus i vår kropp – vi måste lägga om hela pusslet! Saker som att äta livsmedel du inte tål, äta mängder med socker och processad mat påverkar självklart i stor utsräckning. Men andra frågor är också värda att ställa sig: hur går dina tankar, är du orolig, ältar du mycket och har du ångest? Kör du en powerwalk innan frukost på morgonen för att sedan äta en fruktsmoothie och ge dig iväg till ett stressigt arbete?

Om vi kikar tillbaka i tiden har kvinnokroppen framställts på ett helt annat sätt, och mer lik Marilyn än Twiggy där ”lite hull” behövs för hormonell balans. Eftersom hormonell balans är hälsa är hormonell obalans det inte. Men det har inte med hullet att göra – eller avsaknaden av det. Det har att göra med hur kroppen uppfattar världen! Det har att göra med om vi behöver kämpa eller inte, oavsett om det är att kämpa med att hålla oss fortsatt smala eller kämpa med att ens gå ner ett gram i vikt. Så för att summera, lite hull är inte ohälsosamt i sig liksom att vara ”smal och vältränad” är synonymt med att vara frisk. Man behöver inte vara frisk för att man är smal och vältränad.

Men det har inte med hullet att göra - eller avsaknaden av det. Det har att göra med hur kroppen uppfattar världen.

Jag vill också lägga till att fettdepåer är endokrina organ, inte bara ”dödvikt” som vi bär runt på. Därför påverkar en kraftig övervikt oss mer än bara utseendemässigt – den gör oss sjuka på en mängd olika sätt. Vad jag skriver om här är bilden av ”hull”, ”tjock” och ”smal” och att den bilden inte är skriven i sten och inte kan definieras av varken sociala media eller tidningsartiklar. Snarare är denna bild förvriden och normalspannet är bredare än vad det visar.